Etikettarkiv: Hållbar mat

Glada djur på Nibble gård Nr022

Glada djur inom uppfödningen

Glada djur känns viktigt inom uppfödningen eftersom människan sannolikt fortsätter äta kött i några år till. Tellus Think Tank träffar en passionerad grisbonde som bedriver, vad han kallar, en ekodynamisk uppfödning – och går till botten med vad ekologiskt kött innebär och vilka alternativ som finns.
Text
: Domi   Foto: AnnVixen & Nibble

Glada djur inom uppfödningen borde vi kanske inte tala om nu när samhället skickar multipla signaler om vi helt ska sluta äta kött och bli vegeterianer. Media rapporterar om djurens höga bidrag till ökade växthusgasutsläpp, att kött är dyrt att producera då det kräver mer mark och vatten än vad växter gör. Andra säger att den växande befolkningen på jorden gör att vi kommer att behöva gå över till en växtbaserad diet och att det inte finns några ursäkter kvar – alla de proteiner vi behöver kan vi få från det effektivare växtriket, så varför ska vi plåga och äta djuren?

Varför äter människan djur?

Alla människor på jorden äter inte djur, eller åtminstone inte kött från vissa djur. Hinduerna undviker att äta

Lufttorkad skinka på Nibble gård. Foto: AnnVixen
Lufttorkad skinka på Nibble gård. Foto: AnnVixen

ko, muslimerna undviker gris, buddhister undviker alla sorts djur och i många länder undviker vi att äta djur som hund och katt.

Men varför äter vi människor överhuvudtaget djur? Det finns en historisk anledning förstås och det är att djuren har möjliggjort för människan att bosätta sig på platser där annars växtriket av olika skäl inte har räckt till, exempel på sådana platser är många:

  • Geografiska begränsningar som tex på öar där en växande population istället blir tvungen att vända sig till havet och fisken.
  • Platser på jorden där klimatet inte har tillåtit växtriket att tillhandahålla föda året runt, tex på grund av långa snörika vintrar eller torrperioder.
  • Platser på jorden där det inte finns växtlighet som en människa kan äta men som kan nära djur som tex getter, får eller fisk.

Det finns säkert fler anledningarna till varför människan äter kött men vi kan säkert vara överens om att djur i många fall har erbjudit människan ett alternativ när växtriket inte har räckt till och att människan ofta har blandat kosten från både växt- och djurriket från en väldigt tidig fas i vår arts utveckling.

Viktigt att djuren har det bra

En Nibble kulting som har det riktigt bra. Foto: Nibble
En Nibble kulting som har det riktigt bra. Foto: Nibble

Sannolikt är också att den mänskliga födan, till en del, även fortsättningsvis kommer från både växt- och djurriket. Då känns det extra viktigt jordbruket och djuruppfödningen drivs hållbart och att djuren har det bra och inte lever i misär.

Varför besöker då Tellus Think Tank en grisuppfödare? Det är tack vare de blommiga vitsorden från vår lokala matbutik BEA, vid Svedmyra, i Stockholm. Vid jul fann kunderna skyltar ovanför skinkan från Nibble gård som berättade om hur väl djuren togs om hand och i deli-disken är Linda, Jenny och Leffe som eld och lågor över maten från Nibble: ”smakar godare”, ”kommer från ostressade djur” och ”de tänker annorlunda på Nibble”. Detta väcker redaktionens nyfikenhet.

Grundaren till Nibble Gård

Ett tunt snötäcke ligger över de Västmanländska slätterna runt Nibble Gård som ligger i en städad bruksort

De Västmanländska slätterna. Foto: AnnVixen
De Västmanländska slätterna. Foto: AnnVixen

norr om Västerås. Jag träffar Sven-Erik Johansson som bedrivit jordbruk och djuruppfödning här i runt 50 år. För några år sedan gjordes ett generationsskifte och ansvaret för gården lämnades till Magnus och Lena Lindahl. Sven-Erik Johansson flyttade istället in i ett Tiny Home på hjul. Han är fortfarande verksam som ”Senior Advisor” och utför dagligen operativa sysslor på gården.

Sven-Erik Johansson fyller 76 i år och är den minst mossiga person jag träffat på länge och snarare en eldsjäl. Inte bara har han byggt upp och drivit en grisgård han var med och grundade ryggkliniken i Strängnäs och var dess första VD. Under vårt samtal talar han om att respektera djuren och undersöka nya och bättre sätt att bedriva uppfödning.

När Sven-Erik Johansson berättar om sin bakgrund och uppväxt påminner den mycket om Ingvar Kamprad som började karriären genom att sälja tändstickor till sina grannar. I Sven-Erik Johanssons fall fick han ta över fyra höns vid åtta års ålder. Han sålde äggen till lärare och klasskamrater och kunde med hjälp av inkomsten både expandera hönsgården och i sena tonåren betala för högre studier. Vid 20-års åldern gick han över till grisuppfödning.

Ekodynamiska Nibble

Nibble gård. Foto: Nibble
Nibble gård. Foto: Nibble

Nibble gård föder upp 5000 grisar om året och Sven-Erik Johansson berättar hur den ekodynamisk grisuppfödning har utvecklats genom forskning tillsammans med SVA, Statens Veterninärmedicinska anstalt. Bland annat har deras gemensamma filmning av grisar ökat förståelsen för grisarnas behov och hjälpt gården utveckla sin verksamheten.

Syftet har ofta varit att grisarna ska trivas bättre. Tack vare filmerna upptäcktes till exempel hur stressade grisarna blev av fasta matningstider. Därför införde man foderautomater där grisarna kunde böka fram sin mat när som helst de ville på dygnet.

Hämtat inspiration från utlandet

Gården har även sökt inspiration i utlandet och har lärt sig en hel del från bland annat danska bönder. Lagstiftningen i Sverige har dock har varit bättre med tidiga förbud mot sjukdomsförebyggande antibiotika, säger Sven-Erik. Nederländerna ligger också långt fram i utvecklingen och Nibble gård har bland annat besökt det nederländska företaget Nedap, där 90 personer arbetar med forskning kring teknik på djurs villkor!

Sven-Erik Johansson berättar att Nibble gård är ett mellanting mellan kravmärkt och ”vanlig” grisuppfödning.

Nibble gårds nybyggda stallar. Foto: Nibble
Nibble gårds nybyggda stallar. Foto: Nibble

De kallar sin praktik för ekodynamisk och har som ambition att föda upp grisar på ett sätt där grisen mår bra, smakar bra och ger en kött som alla ska ha råd med. För att kunna föda upp grisar som ger gott kött är det viktigt att inte stressa djuren.

Idag besöker istället ofta konsumenter Nibble gård för inspiration, förra veckan kom en delegation från Australien! Sven-Erik Johansson berättar att Nibble gärna delar med sig för att fler ska kunna bedriva en ekodynamisk gård och berättar vidare om kretsloppet.

Nibble och det naturliga kretsloppet

En sugga och hennes livliga kultingar. Foto: AnnVixen
En sugga och hennes livliga kultingar. Foto: AnnVixen

Nibble gård odlar själva runt 90 % av den föda som deras grisar äter och även i jordbruket vill de vara upphov till så lite miljöpåverkan som möjligt. De bedriver växelbruk som inte utarmar jorden och minskar behovet av att tillföra växtnäring, minimerar användandet av växtskyddsmedel och gödslar jorden med naturliga medel från grisuppfödningen.

Gården anstränger sig för att få till ett kretslopp i balans mellan odlingar och grisuppfödningen och att minimera skadlig påverkan från byggnader och jordbruksmaskiner genom att till

exempel uppgradera till lättare varianter av traktorer som inte trycker ihop jorden för mycket.

Rundturen på Nibble gård börjar hos suggorna och dess kultingar

Här kan kultingarna krypa in i värmen. Foto: AnnVixen
Här kan kultingarna krypa in i värmen. Foto: AnnVixen

Jag medger att jag är en riktig stadsbo och det är första gången jag någonsin sätter min fot i en riktig bondgård. På Youtube har jag sett filmer från gårdar där grisarna kläms in i mörka, trånga utrymmen, verkar skrämda och skriker. Även om Sven-Erik Johansson har berättat att Nibbles praktik skiljer sig så väntar jag mig det värsta.

De nyfödda

Vi går först in till suggorna och kultingarna. Kontrasten mellan snålblåsten på stallplan och den behagliga

Två kultingar i det varma mysutrymmet. Foto: AnnVixen
Två kultingar i ett varmt krypin. Foto: AnnVixen

värmen i denna byggnad är pågtaglig. Sven-Erik berättar att kyla kan stressa både kultingar och suggor och att värmen i byggnaden därför är viktig.

I det stora rummet där grisarna bor finns cirka 20 boxar för de nya mamma-barn familjerna. Varje box är 7 kvadrat och hyser en mamma med 12-14 kultingar. Utöver att byggnaden är uppvärmd har varje box ett krypin med röda värmelampor där kultingarna kan mysa.

Diande suggor kan värma sig

Suggorna kan värma sig på speciella värmerör så att de inte fryser när de ger di. Mitt över boxen har det spänts rör så att kultingarna ska hinna undan när suggan lägger sig ner, annars är klämrisken stor.

Vi hälsar på i en box och kultingarna är pigga och livligt engagerade i lek med varandra. Mamma-suggan ser lätt trött och uppgiven ut men så diar hon dagligen sina 14 kultingar. Sven-Erik berättar att sugga och kultingar blir kvar i boxen i 31 dagar efter grisningen, dvs själva födseln.

Suggan kan äta när hon vill och behöver inte vänta på fasta mattider, vilket minskar den stress som grisarna annars upplever. Sven-Erik Johansson berättar att det är därför som vi inte hör några skrik, grisarna är ostressade. De får äta när de vill och de har det varmt och bra. Onekligen, utöver den trötta suggan, ser kultingarna ut att trivas.

31 dagar gammal – dags att flytta hemifrån

Full fart i lekspringet när man är två månader gammal. Foto: AnnVixen
Full fart i lekspringet när man är två månader gammal. Foto: AnnVixen

Nästa stopp blir hos kultingarna som är mellan 31 dagar och 70 dagar gamla. De bor tillsammans i en annan byggnad, och hålls inomhus för att inte frysa. Det blir ett roligt stopp på turen.

Här finns upp till 50 kultingar i en 100 kvardratsbox. De kan äta när de vill och har värmelampor som de kan värma sig under. De är dock inte intresserade av värmelamporna utan springer istället lekfullt omkring i en stil som mest påminner om ett knattelag i fotboll. Jag är ingen grisexpert men när jag ser dessa grisar upplever jag att de är glada och att de trivs!

När grisarna är mellan två och sex månader flyttar de in i gårdens mest nybyggda stallar. Där bor de i en box med cirka 20 andra grisar. Detta är grisarnas sista stationen på gården. Boxarna ser inte så spännande ut men grisarna äter när de vill, går ut på sin balkong när de vill och på sommaren kan de till och med duscha när de vill! Även här upplever jag att grisarna ser både nyfikna och glada ut.

Forskningsfynd används i designen av stallarna

Sven-Erik Johansson berättar några förvånande saker om grisen. Det ena är att de ogillar att stå i stark sol

Snart sex månader gammal och tar en sväng ut på balkonen. Foto: AnnVixen
Snart sex månader gammal och tar en sväng ut på balkonen. Foto: AnnVixen

eftersom de har ett svagt pigment och saknar skyddande hår. För att skydda sig brukade grisarna rulla sig i lera men eftersom grisen också är väldigt renlig av sig har Nibbe gård sett att de föredrar en svalkande vattendusch och skugga och har designat stallarna efter dessa forskningsfynd.

Inte en enda dålig dag

Vid sex månaders ålder är det dags för grisarnas resa till slakteriet i Skövde.

-Så grisarna har bara en dålig dag? undrar jag.

-Nä, de har inte ens en dålig dag, svarar Sven-Erik Johansson och förklarar att grisarna går helt ostressade in i lastbilen och att de snabbt somnar under färden. De känner sig trygga och är hela tiden tillsammans med sina syskon. Väl framme vid slakteriet leds de lugnt in i en en-gris-hiss där de sövs av koldioxid innan själva slakten.

Under sin levnadstid separeras aldrig grisen från sina syskon.

Suggorna i väntan

Glada djur, suggorna i väntan, burrar ner sig i höet. Foto: AnnVixen
Glada djur, suggorna i väntan, burrar ner sig i höet. Foto: AnnVixen

Den sista byggnad vi besöker är en klassisk, faluröd lada. Det är en av de vackraste platser jag varit på och luften därinne är frisk och sval, fåglarna kvittrar bland takstolarna och de glest sittande väggplankorna släpper in ett härligt mönstrat dagsljus. Suggorna bor här under sin 3 månader långa dräktighet och ser otroligt harmoniska ut.

De kan välja att gå ut på den egna gårdsplanen eller stanna inne i den halmfyllda ladan. Ladan är designad så att suggorna ska kunna röra sig fritt och få motion under dräktigheten.

Idag är vädret tråkigt och de flesta väljer att stanna inne och burra ner sig i det tjocka lagret med halm. Några nyfikna kommer fram och hälsar! Det är först när vi går ut för att titta på gårdsplanen i betong som de av ren nyfikenhet följer med oss ut!

Nibblegrisens mat

Nibble gård odlar 90% av grisarnas föda själva. Maten består av grovfoder (hö), örter som kamomill, kärringtand och kattfot men även ärtor, åkerböna, linnfrökakor, rapsfrön och spannmål. De sista tio procenten av födan består av olika näringstillskott.

Nibble ekodynamisk uppfödning jämfört med ekologiskt märkt uppfödning

KRAV-logon

I Sverige finns flera olika sorters hållbar märkning av mat och den som är svårast att leva upp till är KRAV. En annan är EU-s ekologiska märkning, oftast är något lättare.

Några exempel på ekologiska krav, som Nibble följer: Grisen ska kunna gå ut året runt. Grisen ska alltid kunna böka. Om det är varmt ute ska grisen kunna svalka sig. Gårdens självförsörjning på foder ska vara minst 50% (Nibble har 90%). Grisen ska ha fri tillgång till ströbädd och ska inte rutinmässigt ges förebyggande behandling med tex antibiotika.

EU-ekologisk märkning.
EU-ekologisk märkning.

Vid kastrering av galtar ska både bedövning och smärtstillande

medel ges.

Nibble gård har valt att avvika från några ekokrav och Sven-Erik Johansson förklarar varför

  • Enligt ekoriktlinjer ska grisarna få gå ute och beta på sommaren och ha stora ytor att röra sig på.
    På Nibble får inte grisarna den möjligheten och Sven-Erik förklarar gårdens val genom att förklara människan sedan 100-tals år har vant grisarna vid ett liv inomhus och att grisarna pigment inte klarar av stark sol. De gillar inte att rulla sig i lera. Därför har djuren möjlighet att gå ut men de har alltid möjlighet att gå in och på sommaren kan de duscha när de vill.
  • Enligt dagens ekoriktlinjer ska suggorna kunna bygga sitt eget bo. På Nibble anser man att mängden halm i  bobygget riskerar att kultingarna ”tappas bort” och liggs ihjäl. Istället ger man suggorna tillräckligt med halm för att kunna bädda ner sig och en värmelampa som ersättning till boet.
  • Ytterligare ekologiska krav säger att grisen ska få ekologiskt foder som odlats utan kemiska
    Den goda och glada grisen är ett av målen med den ekodynamiska gården. Foto: AnnVixen
    Den goda och glada grisen är ett av målen med den ekodynamiska gården. Foto: AnnVixen

    bekämpningsmedel. Nibble gård vill att både växter och djur ska vara friska och må bra och därför används bekämpningsmedel vid behov men inte rutinmässigt och grisarna vaccineras för att undvika sjukdomar men ges inte rutinmässigt antibiotika.

Olika uppfattningar om uppfödningsmetoder

Jag förstår att det finns uppfattningar om vilka tillvägagångssätt som är accepterade inom den svenska djuruppfödningen, allt från ”det vanliga” till strikt ekologiskt enligt svenska officiella riktlinjer. Nibble gård säger sig ha valt en tredje väg där de forskar på områden som andra inte alltid tänkt på och där respekt för djuren, det naturliga kretsloppet och ekonomi är självklara aspekter. 

Min dag på Nibble gård går mot sitt slut och vi passerar silon där den egenodlade djurmaten förvaras och sedan gårdshuset där lufttorkade skinkor och salami hänger. På sommaren öppnar Nibble gården för besökande – något att rekommendera för stadsbor som vill lära sig mer!

Jag sammanfattar min dag här som lärorik och full med glada och nyfikna grisar.
Det har för mig blivit självklart att om vi fortsätter att äta kött, även i framtiden, så bör varje gård föda upp glada djur.

Vill du läsa mer om framtidens mat, läs om skyskraporna där stadsbor ska odla sina grönsaker!

20160406_115852

Låt Tellus Think Tank notifiera dig när nästa artikel är tillgänglig…

TellusThinkTank
Tellus Think Tank

 

 

Komposten: Den urbana odlingens svarta guld

Komposten: Det finns en mängd saker som vi idag kan göra för att leva mer hållbart. Vi kan använda solenergi för att värma våra hem, köra hybridbilar, återanvända saker och även bo i små hus på hjul!
I den här artikeln berättar Texasbon John Morphis, grundare av Backyard-Eden.com, hur komposten kan användas i våra hushåll. Komposten är ett område som vi ofta glömmer bort när vi tänker hållbarhet!

Text: John Morphis. Foto: John Morphis & AnnVixen

En av de mest bortglömda sätten att leva “grönare” är att hålla sig med sin egen kompost. Det är ett enkelt sätt att förvandla hushålls- och trädgårdsavfall till något praktiskt användbart. Kompost i små mängder kan förändra ditt liv. Kompost i stora mängder kan förändra hela städer så låt oss fundera kring komposten en stund, vi tar det från början!

Vad är kompost?

Kompost innebär helt enkelt nedbrutet organiskt material som kan användas för att ge näring till andra växter.

Kompost är alltså nedbruten materia som förvandlas till jord och som sedan används för att förbättra växtförutsättningarna för andra växter i till exempel en trädgård. Det finns inget som är viktigare för en trädgårsmästare än kompost. Faktum är att man i trädgårdssammanhang anser kompost vara det “Svarta Guldet”. Komposten återladdar jorden med både nödvändiga näringsämnen och de mikrorganismer som behövs för att producera de allra läckraste frukterna och grönsakerna.

När en planta växer använder den näringsämn som den hittar i jorden. Tänk så här: du arbetar på ett kontor där du ibland använder kopiatorn och en dag funkar inte kopiatorn för att kopieringspappret är slut eftersom kollegor som tidigare har använt kopiatorn inte har har fyllt på. Plantor som använder näringsämnen i jorden kan betraktas på samma sätt. Om ingen återladdar jorden med näringsämnen kommer nästa säsongs plantor inte att frodas då jorden är dränerad på näringsämnen och de rätta mikroorganismerna. Genom att använda kompost kan vi dock återföra näringsämnen till vår jord.

Nästa vecka: Varför är framtidens trafik så viktig om vi vill leva mer hållbart? Vill du bli notifierad när artikeln är tillgänglig?

Komposten – en av Jordens mest naturliga processer.

Komposten är en av Jordens mest naturliga processer. Foto: AnnVixen
Komposten är en av Jordens mest naturliga processer. Foto: AnnVixen

Under varje dag och år sker komposteringsprocessen naturligt över hela vår planet. På hösten ändrar löven färg och faller till marken där de lägger sig i lager ovanpå jorden.

Löven bryts ner under vinternmånaderna och omvandlas till det översta lagret med jord som blir trädens mat. Denna toppjords kompost finner vi  i skogen och vi kallar den humus, mylla eller matjord.

Komposteringsprocessen och toppjorden hjälper träden att växa, jorden att hålla fukten och ger föda till de jordens naturliga mikroorganismer. Jag kallar detta system för livets cirkel eftersom alla delar arbetar tillsammans och alla delar frodas och växer!

På hösten ändrar löven färg och faller sedan till marken där de lägger sig i lager ovanpå jorden. Löven bryts ner under vinternmånaderna och omvandlas till trädens mat. Foto: AnnVixen
På hösten ändrar löven färg och faller sedan till marken där de lägger sig i lager ovanpå jorden. Löven bryts ner under vinternmånaderna och omvandlas till trädens mat. Foto: AnnVixen

Det fungerar så väl att vi försöker efterlikna skeendet i våra trädgårdar.

Back to Eden och  Hugelcultur metoderna, för att nämna några, använder bägge liknande koncept där man lägger olika typer av organiskt material i lager som sedan sakta bryts ner.

Kan jag kompostera?

Kan vi simulera den naturliga kompost processen i våra hem och trädgårdar?
Ja, definitivt och det är dessutom väldigt enkelt! Min fasta övertygelse är att varje hem borde hålla sig med sin egen kompost för att ge möjligheten att återföra näringsämnen till jorden eller våra krukväxter och på så vis ge tillbaka lite av det som vi fått från jorden.

Du kan använd samtliga grönsaksrester eller skal som blir över när du lagar mat samt även te-påsar, kaffesump, kaffefilter och bitar av papper. Löv och det klippta gräset från trädgården blir också bra ingredienser i en kompost.

Det finns saker som du ska undvika att lägga i en öppen kompost (utan lock), som tex kokad eller stekt mat, kött och mjölkprodukter då de kan locka till sig tex råttor.

Köksavfall till komposten - äggskal (sköljes och krossas gärna), frukt- och grönsaksskal och andra restprodukter. Foto: Backyard-Eden
Köksavfall till komposten – äggskal (sköljes och krossas gärna), frukt- och grönsaksskal och andra restprodukter. Foto: Backyard-Eden

Olika typer, metoder och ingredienser till din kompost

Att starta sin egen kompost är enklare än man tror. Det  finns ett par olika typer att välja mellan. Den typ av kompost som du väljer påverkas av sannolikt av vilket utrymme och vilka resurser du har tillgängliga samt vilka kompost ingredienser du har tillgång till. Oavsett vilket sätt du väljer så kommer din trädgård och dina blomkrukor att ha stor nytta av komposten du anlägger.

Några olika typer av komposter kan vara kall-, varm-, inomhus-, utomhus- och maskkompost. Oavsett vilken du väljer så är de alla baserade på samma system som jag kallar livets cykel.

“Lasagne metoden” är en typ av varm komposteringsmetod. Idéen går ut på att lägga olika material i lager ovanpå varandra – material högen blir varm av nedbrytningsprocesserna som sätts igång och materialblandningen gör att processen sker snabbare.

Några exempel på kväverika “gröna material” och kolrika “bruna material”.
Några exempel på kväverika “gröna material” och kolrika “bruna material”.

Som jag beskrev ovan betyder kompost att organiska material bryts ner för att bilda den näringsrika svarta guldet som du sedan kan använda till dina krukväxter eller trädgårdsplantor.

Komposteringsprocessen kräver fyra ingredienser  

  • Kväverika “gröna” material
  • Kolrika “bruna” material
  • Vatten  
  • Syre  

Tillgången till de fyra ingredienserna är helt avgörande för att din kompost ska fungera och du behöver hitta den rätta balansen för att få processen att fungera väl, vilket kan upplevas vara utmanande innan du hittat rätt – precis som i övriga livet! När du väl har funnit en bra balans mellan ingredienserna i din kompost kommer du att få ett supergödningsmedel till din trädgård och dina krukväxter! Några av de bästa ingredienserna till komposten är löv ur trädgården, gräss-spillet efter att jag klippt gräsmattan, hushållsavfall så som äggskal, grönsaksskal och liknande (se rutorna om Grönt och Brunt ovan).

"Detta

Att börja med lasagne metoden

Det enklaste sättet att börja med sin kompost är att lägga ett lager med “gröna” kväverika material i botten och sedan direkt lägga på ett lager av bruna kolrika material. När du har lagt några lager av grönt och brunt bör du hälla på en bra mängd vatten och ett lager med jord för att få din kompost att börja verka effektivt.

Jorden som du lägger på kan komma från din trädgård eller vara sådan jord som du köpt i påse i en affär. Jorden innehåller de mikroorganismer som behövs för komposteringsprocessen ska ske och genom att tillägga jorden ökar du på  komposteringshastigheten.

Med jämna mellanrum lägger du på ett lager med jord på din lasagnekompost. Foto: Backyard-Eden.com
Med jämna mellanrum lägger du på ett lager med jord på din lasagnekompost. Foto: Backyard-Eden.com

När du sedan dessutom häller på vattnet på de övriga ingredienserna får du ordentlig fart på din kompost, som snart värms upp då nedbrytningsprocessen har kommit igång ordentligt!

Se till att du vänder och blandar om alla material i din kompost med några veckors mellanrum. På så vis kan syret komma in i högen och göra sin del i komposteringsprocessen. Hela processen kan ta mellan 2 – 12 månader, beroende på hur många gånger du vänder runt kompostmaterialet. När kompostmaterialen nästan är helt nedbrutna så blir komposten lite svalare. Då kan den användas i din blomsterrabatter, odlingar, fruktträd eller i dina krukor och det är det som är skönheten med komposten!

Varför borde vi på allvar fundera på att kompostera?

I mitt tycke borde alla ha tillgång till en kompost, inte bara för att kunna föda sina krukor eller odlingar med näringsämnen men för att det bidrar till att hålla ner mängden med skräp som vi producerar. Vem som helst skulle kunna hålla sig med sin egen kompost.
Om vi är framgångsrika med våra ansträngningar att minska våra ekologiska fotavtryck så har vi lyckats skapa en framtid för våra barn och barn barn där även de kan odla sin mat. Jag hoppas att du känner dig inspirerad och tar tillfället i akt och startar din egen kompost, om inte för annat så för att hjälpa kommande generationer!  

En Bohasi inomhus kompost.
En Bohasi inomhus kompost.

inomhus2

inomhus1

17 gallon inomhus compost.
17 gallon inomhus compost.

 

 

 

 

 

 

Vi googlade på inomhus komposter, som även kan användas i lägenhet eller på balkong.

 

Om du vill läsa mer om komposter och andra trädgårdsbestyr så är du varmt välkommen att besöka min hemsida  Backyard-eden.com!

Tellus Think Tank uppskattar kontakten med Backyard-Eden och tackar John Morphis för det inspirerande gästspelet och hoppas att du kan ha funnit inspiration i denna artikel och kanske rent av startar din egen kompost!

Nästa vecka: Tellus Think Tank besöker Göteborg och deras unika satsning på självstyrande bilar – som tar ett annat grepp än Googles självstyrande bilar…vill du bli notifierad när artikeln är tillgänglig, klicka här.

Tellus Think Tank
Tellus Think Tank

Har du funderat på att flytta till mindre? Vad sägs om ett hållbart hem på hjul, med under 20 kvadrats boyta? Nr014

 

Hus på hjul! Är livet hetsigt i storstadspulsens ekorrhjul, med dyrt boende och pendling till  jobb eller skola? Funderar du på om det går att leva annorlunda? Runt 200 personer har sedan 70-talet och framåt tänkt tanken som du, och flyttat sitt bohag till Skattungbyn i Dalarna.
Text: Domi, Tellus Think Tank. Foto: Agata Mazgaj & AnnVixen

Min vän Agata och jag har ofta långa diskussioner om allt från hållbart leverne till svensk media och polsk politik.

Soluppgång i Skattungbyn. Foto: AnnVixen
Soluppgång i Skattungbyn. Foto: AnnVixen

Agata berättar om en blog hon hittat som handlar om att leva på liten yta och på så vis göra ett så litet avtryck på vår planet som möjligt.

LÄS OM TELLUS THINK TANK…

Är detta något för oss? undrar vi och vips är vi på resa till ett iskallt Skattungbyn i Dalarna. Häng med!

Hus på hjul – vagnsboende i Skattungbyn

Det är folktomt denna frostiga, soliga lördagmorgon i januari när vi kör in i Skattungbyn. Vi får uppleva byn i ljus, där den klamrar sig fast på en slänten med vidunderlig utsikt över Orsa Finnmark. Det känns spontant som att Skattungbyn är en väldigt harmonisk plats, en känsla som håller i sig under hela vårt besök!

Orsa Finnmarker breder ut sig nedan Skattungbyn. Foto: Agata Mazgaj
Orsa Finnmarker breder ut sig nedan Skattungbyn. Foto: Agata Mazgaj

I Skattungbyn finns en relativt unik boendeform, nämligen vagnsboende. Vi har förmånen att samtala med trettiofemåriga Markus Skoog som vissa skulle säga personifierar de som bor i vagn, eller i så kallade hus på hjul, tack vare sin blog “Det Levande Livet”.  

Den första “vagnen” som byggdes i Skattungbyn stod färdig i början av 2000-talet och idag finns det snart 20 vagnsboende personer här och ringarna sprids som på vatten runt om Sverige.

De som bygger sina hus på hjul här söker tillstånd från en markägare i byn och ställer upp vagnen på dennas tomt, ibland ingår tillgång till el och vatten och hyresavtalen skiftar från situation till situation.

-Läs också nästa artikeln om Skattungbyn och gemenskapen där, kommer nästa vecka! Klicka här, för att få en notifiering när artikeln är tillgänglig.

Varför hus på hjul

Markus berättar att det finns olika anledningarna till att folk i Skattungbyn valt att bosätta sig i ett hus på hjul.

Markus och Agata i magiska skogen vid Flurlundargård. Foto: AnnVixen
Markus och Agata i magiska skogen vid Flurlundargård. Foto: AnnVixen
  • Den ena anledningen är att det är svårt att hitta mark till försäljning i byn.
  • Den andra anledningen är att ett liv i vagn gör ett väldigt litet avtryck på naturen då husen inte är fastbyggda i marken eller använder betong och att det är relativt lätt att bo hållbart i vagnarna. Det är ett sätt för människor att söka ett alternativt boende.
  • Den tredje anledningen är att det kan vara väldigt billigt att leva i ett hus på hjul – Läs mer om kostnader längre ner.

Det som jag själv tycker gör detta så intressant är insikten att det går att leva väldigt mycket billigare än vi gör i städerna idag, och med väldigt enkla medel. Beroende på hur man ser på saken är kanske levnadskvaliten till och med högre? Det finns förstås för- och nackdelar med allt!

Att leva i ett hus på hjul i Sverige jämför med USA

Enkla medel i svenska "Tiny Homes". Foto: AnnVixen
Enkla medel i svenska ”Tiny Homes”. Foto: AnnVixen

De svenska husen på hjul är unika och skiljer sig väldigt mycket från till exempel de amerikanska varianterna. Markus berättar att de vagnsboende i USA vill hålla avstånd till det fattigare trailerfolket och att de till skillnad från svenska vagnsboende klämmer in alla möjliga, dyra bekvämligheter i sina “Tiny Home’s”.

-Köken i de amerikanska “Tiny Home’s” kostar sjukt mycket och husen är små och väldigt dyra, fortsätter han. Den största skillnaden mot svenska hus på hjul är att de också har toalett och dusch, som stora hus i miniformat. Det svenska husen på hjul handlar om att leva enkelt.

Markus hus på hjul

Vackra vedkaminer i husen på hjul, denna specifika sort används inte till matlagning. Foto: Agata Mazgaj
Vackra vedkaminer i husen på hjul, denna specifika sort används inte till matlagning. Foto: Agata Mazgaj

Markus byggde sin första vagn, sålde den och lånade under en

vintersäsong vännen Lorraias vagn som han leende kallar “ett glorifierat tält”. Huset värmdes med vedspis men var dåligt isolerat. När Markus kom hem sent på kvällen blev han snabbt tvungen att sätta på vedkaminen, hoppa ner i sovsäcken och somna. Han utvecklade också snart ett knep där han koka upp vatten på kaminen och hällde ner i PET-flaskor som han la ner i sovsäcken.

Efter en sådan vinter kände han en stark drivkraft att bygga ett eget och väldigt välisolerat hus. Dagen då vi besöker Skattungbyn är det -17°c och det är förståeligt att isolering är av högsta vikt!

Markus hus på hjul har brutet tak

Markus nya hus, designad med brutet tak som en gullig Astrid Lindgren stuga i mini format, är just mycket välisolerad. Bygget startade år 2013 och tog två månader att färdigställa till ett skick så att han kunde flytta in, även om allt inte var på plats från början. Markus har byggt mer när han har haft råd. I början hade han tyger på väggen i väntan på att ha råd med panel.

-Det var väldigt skönt när väl panelen kom upp! ler Markus Skoog!

Huset kostade initialt 50 000 kronor, med förbättringar som plåttak och några andra bekvämligheter så har han betalt 80 000 för sitt nuvarande hus på hjul.

Hus på hjul, boyta 17 kvadrat plus sovloft, har plåttak och är ekologiskt isolerat, byggkostnad 80 000 kronor. Foto: Agata Mazgaj
Hus på hjul, boyta 17 kvadrat plus sovloft, har plåttak och är ekologiskt isolerat, byggkostnad 80 000 kronor. Foto: Agata Mazgaj

-Det finns inget avlopp men väl en köksbänk och en spann med vatten! säger Markus.

Agata och jag stiger in i Markus “etta med kokvrå” som känns luftig och varm och är minimalt inredd. På ena kortsidan finns en köksbänk, i mitten står en vedkamin och sprakar på högsta låga. Vid ena fönstret står ett fristående element då Markus har dragit in el. På andra kortsidan finner vi en träsoffa klädd med madrasser och därifrån leder en smal, undangömd stege upp till ett så kallat mezzanineloft, halvvåningsloft där Markus har inrett en sovplats under taket.  

Måtten på Markus hus på hjul

Måtten på Markus vagnshus är 3.1 meter gånger 6.0 meter och väger cirka 6 ton. Höjden över mark mäter 4.5 meter. Det hela ger en boyta på 17 kvadratmeter och huset står på hjul!

Huset är isolerat med gammalt tidningspapper. Tidningspappret köps färdigpackat på säck i en vanlig bygghandel, och

Hus på hjul, boyta 15 kvadrat plus loft, byggkostnad 60 000 kronor. Foto: Agata Mazgaj
Hus på hjul, boyta 15 kvadrat plus loft, byggkostnad 60 000 kronor. Foto: Agata Mazgaj

läggs i en stor kvarn och så blåser man sedan in det i spalterna på huset. Det är miljömässigt mer hållbart att bygga så här än att använda Rockwool, säger Markus som är utbildad snickare.

Huset, precis som övriga hus på hjul i Skattungbyn, byggs på manskapsvagnar eller båttrailers som köps på blocket. Markus har byggt sitt hus på två hjul. De flesta husen är byggda utan avlopp och toaletter men har enklare matlagningsmöjligheter på vedkaminen.

Det går att få hemförsäkring för ett hem på hjul, bland annat hos Länsförsäkringar, då får vagnen också flyttas två gånger om året. Jag antar att man kan jämföra hem på hjul, rent legalt, med en husvagn.

Man-tar-vad-man-har trappa. Kostnad 0 kronor. Foto: Agata Mazgaj
Man-tar-vad-man-har trappa. Kostnad 0 kronor. Foto: Agata Mazgaj

Markus har lagt ut filmer på Youtube om bygget av vagnen, med sextiotusen “views”.

Det är snorkallt i Dalarna idag och Agata och jag är väl påbylsade men fryser ändå när vi går runt ute på gården för att titta på fler hus på hjul.

Kostnader för ett hus på hjul

Beroende på vilket typ av material som vagnsbyggaren har kommit över så kostar hemmen på hjul olika. Markus hus kostade 80 000 kronor, men på Flurlundar gård besöker vi ytterligare tre hus på hjul som har kostat mellan 4000 kronor och 10 000 kronor. Den billigaste vagn som Markus känner till byggdes helt utan kostnad då materialet skänktes som spillträ från ett bygge.

Vilka levnadsomkostnader har de vagnsboende? Läs nästa artikel här!

Om Markus hade byggt om, vad hade han gjort annorlunda?

Jag har en lång lista! skrattar han och berättar att han hade byggt högre väggar och sadeltak istället för lägre väggar och

Ett mezzanini sovloft ger mer boyta när man lever på 15 kvadrat! Foto: Agata Mazgaj
Ett mezzanini sovloft ger mer boyta när man lever på 15 kvadrat! Foto: Agata Mazgaj

brutet tak. Brutet tak krånglar till byggprocessen. Han hade byggt ett mindre hus än 17 m2 då det är lite för stort för hans behov och dessutom blir svår att flytta, det behövs en traktor. Kaminen står idag mitt i, för att skorstenen står estetiskt mitt på huset. Annars hade han anlagt skorsten och kamin åt sidan i huset istället.

Att leva utan el och vatten i ett hus på hjul

Markus har själv el och tillgång till både kök, dusch och vatten då han är ansluten till FrejaLinas kollektiv som lokalt i Skattungbyn går under namnet Flurlundar gård. Han bedömer dock att cirka hälften av de vagnsboende i Skattungbyn lever utan direkt tillgång till el och vatten.

-Va, kan man leva så, jag lyfter nyfiket på ögonbrynen och frågar hur det går till?

Ett ekologiskt utedass i skogsbrynet! Foto: Agata Mazgaj
Ett ekologiskt utedass i skogsbrynet! Foto: Agata Mazgaj

Utan toaletter

Hus på hjul, boyta 7 kvadrat, allt utom inre panel är byggt med återvunnet material, byggkostnad 10 000 kronor. Foto: AnnVixen
Hus på hjul, boyta 7 kvadrat, allt utom inre panel är byggt med återvunnet material, byggkostnad 10 000 kronor. Foto: AnnVixen


Markus berättar att de flesta som vill leva alternativt i Skattungbyn har tillgång till gott om mark och att även de med tillgång till en avloppsansluten toalett hellre anlägger och använder ett utedass. 

En vattentoalett, med dess bidrag av svårrenat, grått vatten till vattenreningsverken, är långt ifrån hållbart och dyrt för samhället.

Ett utedass, som komposteras rätt, omvandlas under två års tid av bakterier till mycket bra jord och används sedan som gödning i odlingar, eller till träd- och bärbuskar.

Utan vatten

Markus vinterbadar! Foto: Daniel Zetterström
Markus vinterbadar! Foto: Daniel Zetterström

De vagnsboende kan dusch och basta vid två anläggningar i by. Där finns tex “By bastun” som kostar 10 kronor per bad. Byn har också en idrottslokal med ansluten dusch, som är gratis att använda. Markus berättar att många som bor utan el och vatten ändå värmer vatten på vedkamin och tvättar sig hemma med tvål och tvättduk. Vatten kan hämtas från snön på vintern och från många av de vattendrag som fyller byn på sommaren.

Utan elektricitet
Nästan alla i Skattungbyn har smarta telefoner och om de inte har tillgång till elektricitet i sin vagn så laddas dessa på

Hus på hjul, boyta 7 kvadrat, byggkostnad 4000 kronor. Foto: Agata Mazgaj
Hus på hjul, boyta 7 kvadrat, byggkostnad 4000 kronor. Foto: Agata Mazgaj

arbetsplatsen eller med batteridrivna laddare. Elbelysning i vagnarna utan el ersätts med gaslampor, batteridrivna lampor eller oljelampor. Samtliga hus värms av vedeldade kaminer. Matlagning sker oftast på de specialdesignade vedkaminerna. Många av de vagnsboende är vegetarianer eller veganer och kokar havregröt, linser, soppa eller ägg på sin vedeldade kamin. Markus är snarare flexetarian än vegetarian, han äter det han blir bjuden på, det är lättast. Flurundar gårdskollektivet bedriver dock ett gemensamt matlag där de endast lagar vegetarisk mat.

Tycker du livet i vagn skiljer sig från ditt liv? Nästa vecka kan du läsa mer om  levnadsomkostnader och hur livet kan te sig en lördagseftermiddag i Skattungbyns gemenskap!  Läs den uppföljande artikeln om livet i Skattungbyn här!  

LÄS OM TELLUS THINK TANK…

 

Tellus Think Tank
Tellus Think Tank

 

Nr007 En introduktion till Newcastle upon Tyne – en stad i hållbarhetens tecken

 

Newcastle upon Tyne, i norra England, har tagit ett steg i taget i sin resa från en traditionell industristad till att bli ett framgångsrikt och hållbart, urbant samhälle. Detta är den första av fyra publiceringar kring Newcastles utveckling, organisationer och företag, alla med fokus på ett hållbart framtida samhälle. Text: Domi, TellusThinkTank 2015. Omslagsfoto: David Thomson.

Som barn besökte vi ofta norra England och min mors kära familj i Newcastle på floden “Tyne”. Att anlända till Newcastle var som att stiga in i en saga och en för mig ny och väldigt annorlunda värld, speciellt jämfört med den tysta förorten i Stockholm som jag växte upp i.

LÄS OM TELLUS THINK TANK…

Det första som slog mig var alltid doften, då alla hem i Newcastle värmdes med kol på den tiden. Koldoften gav mig länge blandade känslor av både ömhet och fascination över det allestädes närvarande smutsiga koldammet.

Läs också: Universitetet i Newcastle – Hållbara innovationer för Storbritanniens urbana framtid

Newcastle och Wallsend upon Tyne med omgivningar har i mitt huvud alltid varit platser som beskrivits som legender då min mammas sagostunder ofta täckte hennes  äventyrliga barndoms liv på Charlotte Street och vi lärde oss om de nattliga bombräderna under andra världskriget, då hon på morgonen efter sökte gatorna efter granatsplitter till sin samling.

Angel of the North och dalen kring floden Tyne. Foto: David Thomson
Angel of the North och dalen kring floden Tyne. Foto: David Thomson

Vi förstod också att mödrarna höll hushållet flytande och familjetraditioner och kulturen vid liv. Fäderna arbetade långa skift i kolgruvor eller skeppsvarv och turades om att patrullera gatorna på nätterna som “Air Raid Wardens”. Min mors berättade också om hur det Brittiska folket dansade sig av glädje in i 50-talet efter andra världskrigets slut.

När jag blev äldre fann jag att inte bara min mors barndomsminnen från området var både underhållande och lärorika men att norra England har en väldigt blandad och intressant historia. Den börjar, till min kännedom, med ett keltiskt folk som

Hadrianus mur vid Housesteds, Northumberland. Foto: AnnVixen
Hadrianus mur vid Housesteds, Northumberland. Foto: AnnVixen

integrerades med andra genom olika imigrationsvågor. De mest kända är kanske Romarna, som även lät bygga Hadrianus mur.

Andra vågor bestod av bland annat folkslag från nordöstra Frankrike och vikingar, som representerades mest av danska klaner vilket fortfarande, anmärkningsvärt nog, märks i de nordengelska dialekterna!

När jag vandrar ner för gatorna i norra England och Skottland leker jag ibland en hemlig lek “vilket-geografiskt-ursprung-kan-personen-jag-möter-på-gatan-ha”?

Jag kan, säkert i totalt självbedrägeri, peka ut en person med romerskt påbrå på Northumberland street i Newcastle vilken dag på året som helst!

Människorna som levde i Newcastle fann tidigt, kanske redan på 1000-talet, att de levde på en stor naturtillgång i kol. “Kitchen-mines” / “köksgruvorna” var kanske en av de tidigaste typer av kolgruvor i området och innebar att invånarna grävde grottor under det egna köksgolvet för att få snabb koltillgång för att kunna värma huset eller laga maten!

Senare exploaterades kolet mer fokuserat och gruvindustrin expanderade runt om landskapet och flodsluttningarna kring Newcastle. Kol blev snart Newcastles främsta exportvara och stadens närhet till havet och distributionsbehovet av varan ledde till en snabb utveckling av båtbyggarindustrin. Fartygsbyggandet tog definitiv fart, ur ett ingenjörsperspektiv och spelade en viktig roll i Newcastles del av den industriella revolutionen, i början av 1800-talet.

Floden Tyne med skeppsvarv. Foto: AnnVixen
Floden Tyne med skeppsvarv. Foto: AnnVixen

Fartygsbyggnad, fartygsdesign, båtvarv med skeppsdockor för fartygslagning blev en väldigt viktig klivsten för utbyggnad av välfärden i Newcastle och området kring floden Tyne.

Några hävdar att Industriella Revolutionen startade i engelska Manchester, och det var definitivt den största staden som bistod att tända revolutionsgnistan med dess 300 000 invånare år 1801.

I Newcastle, med sina 30 000 invånare år 1801, brakade industriella revolutionen igång samtidigt. Båda städerna hade sina stora depåer av naturligt kol gemensamt.  Idag är Newcastle upon Tyne och Manchester ungefär lika stora till antalet invånare.

Mellan 1970 – 1990, när jag fortfarande var barn och väldigt imponerad av Newcastles sjudande, vänliga och familjära (“canny”) folkliv började efterfrågan på Newcastles industrier att mattas av. Det tätbefolkade Newcastle och norra sluttningen över floden Tyne, Northern Teeside, utmanades av hög arbetslöshet när både kol- och fartygsbyggarindustrin märkte av en mattande efterfrågan samtidigt.

Newcastle’s Council’s, kommunerna i Newcastle i området, erbjöd initialt invånarna en högre grad av anställning i statliga och kommunala projekt. Det blev dock tydligt att detta inte var en hållbar ekonomisk modell. Inom kort utvecklade snart kommunerna parallellt ett samarbete med forskarna på universitetet i Newcastle för att utveckla näringslivet och anpassa det geografiska området att möta framtiden.

Down-town Newcastle and Tyne. Foto: David Thomson
Down-town Newcastle and Tyne. Foto: David Thomson

Genom åren har bandet mellan kommunerna i Newcastle området, som tillsammans representerar 1,7 miljoner invånare, och universitetet i Newcastle starkt bidragit till att utveckla området från en traditionell industriregion och har på många sätt lagt nya klivstenar mot att bli en framgångsrik framtida urban region.

Samarbetet mellan universitetet, forskare, kommuner och entreprenörer ser vid första anblicken ut att vara unik och ger med stor sannolikhet “the North East of England” en god chans att möta framtiden på ett framgångsrikt sätt. Läs mer om detta i Tellus Think Tanks kommande tre artiklar där vi möter både universitet, stad och företag som jobbar fokuserat med en hållbar framtid i fokus!

Läs vår första artikel i Tellus Think Tanks Newcastle upon Tyne-serie: Universitetet i Newcastle – Storbrittaniens innovations hubb för en hållbar urban framtid

LÄS OM TELLUS THINK TANK…

 

Tellus Think Tank
Tellus Think Tank

Hållbarhet i svenska skolor Nr003

                   

September 2015. Tellus Think Tank träffar Lars Benon, rektor på Enskede skola och tidigare rektor och grundare av Globala gymnasiet – och vi får en insikt i två intressanta resor och hur hållbarhetssatsningar kan skilja sig mellan skolor i samma kommun!
Domi, TellusThinkTank, november 2015.

Lars Benon är rektor på Enskede skola sedan hösten 2014. Han karriär började dock längre tillbaka som lärare och även som informationschef på Kooperation utan gränser (ViEffect idag). Lars Benon var även en av grundarna av och första rektor för Globala gymnasiet på Södermalm.

LÄS MER OM TELLUS THINK TANK

Stockholms stad. Foto: AnnVixen
Stockholms stad. Foto: AnnVixen

Tellus Think Tank-redaktionen tycker att Lars har haft en intressant karriär eftersom det är speciellt och unikt att först få designa en skola för att sedan ta över en 100 år gammal skola stöpt i gamla traditioner! Den röda tråden som Lars Benon har följt under vägen verkar vara rättvise- och hållbarhetsfrågor!

Lars Benon berättar om Globala gymnasiet

Globala Gymnasiet sprang ur en idé om att skapa en gymnasieskola med fokus på globala rättvisefrågor som en grupp bestående av Lars Benon och ytterligare fem personer diskuterade fram – alla med bakgrund som lärare  och arbete med globala frågor.

Globala Gymnasiet, Stockholm. Foto: AnnVixen
Globala Gymnasiet, Stockholm. Foto: AnnVixen

Gruppen träffade Stockholms stad för att berätta vad de planerade. Staden gillade idéerna och erbjöd gruppen att starta skolan under stadens flagg. Det specialdesignade Globala gymnasiet öppnade för elever 2004 och Lars Benon blev dess första rektor.

Gruppens ursprungliga värdegrund breddades från “Utbildning för ett rättvisare samhälle” till “Undervisning för hållbar utveckling”. Skolan placerades i stadsmiljö, mitt på det tätt bebyggda Södermalm då de 2008 flyttade in i nyrenoverade lokaler på Hornsgatan.

En av de första projekten som nya gymnasieelever fick arbeta med var det så kallade “Glokalt projektet”. Varje elev fick då välja en produkt att utföra en livscykelanalys på. Analysen visade:

  • Ursprunget av alla komponenter i varan.
  • Hur och av vem komponenterna hade producerats och sedan satts ihop.
  • Hur transporterna hade skett.
  • Hur varan hade förpackats och sålts.
  • Hur produkten hade använts.
  • Vad som hände med produkten efter den hade kasserats.
Globala gymnasiet. Foto: AnnVixen
Globala gymnasiet.
Foto: AnnVixen

Glokalt projektet / Livscykelanalysen blev ofta en omedelbar ögonöppnare för eleven då sambandet mellan dagens konsumtion och produktion och hur de tär på jordens resurser blev tydligt!

Eleverna på Globala Gymnasiet fick många möjligheter som inte erbjuds inom vanliga gymnasier ens idag:

  • Bland annat utvecklades ett starkt samarbete med Stockholm Resilience Centre – där miljökämpen och 2015-års mest nedladdade sommarpratare, Johan Rockström är direktör.
  • Ett starkt samarbete kring utbildningsmaterial utvecklades med Världsnatur fonden, WWF.
  • Samarbeten med Södertörns högskola och Stockholms universitet gav tredje års elever på Globala gymnasiet möjlighet att som del av gymnasieutbildningen även ta universitetspoäng i klimat och miljö. Globala gymnasiet gick in som garant för att gymnasieeleverna var redo både mentalt och kunskapsmässigt.  
Globala gymnasiet serverade ekologiska kikärtsbiffar igår. Foto: AnnVixen
Globala gymnasiet serverade ekologiska kikärtsbiffar igår. Foto: AnnVixen

Globala Gymnasiet annonserade tidigt efter en kökschef som ville bedriva ett ekologiskt skolkök – och tidigt i skolkökets planeringsarbete konstaterades det att maten till större delen skulle bli vegetarisk.

Den vegetariska lunchen blev en naturlig del i elevernas vardag och de få dagar då antingen fisk eller kött serverades protesterade eleverna friskt pga. av den miljöovänliga maten (not: transporter och koldioxidutsläpp).

Efter sju år som grundande rektor lämnade Lars Benon det Globala gymnasiet och arbetade som konsult några år innan han gav sig ut i skolvärlden igen, då som grundskolerektor.

Enskedeskola vid soluppgång. Foto: AnnVixen
Enskedeskola vid soluppgång. Foto: AnnVixen

Om Enskede skola

Enskede skola byggdes för över 100 år sedan mitt i hjärtat av trädgårdsstaden Gamla Enskede, på mark som innan hade varit jordbruksmark. När skolan byggdes upplevdes den anläggas ute på landet och det fanns till och med kolonilotter och trädgårdsodlingar på skolans mark till någon gång på 80-talet.

Skolans elevantal har stadigt ökat. På 1970-talet utbildade Enskede skola ca 550 elever per år och 2015 består elevkåren av snart 1000 elever med en personalstyrka på 125 personer.  Kolonilotterna och lekområden på skolan har fått ge plats till nya skollokaler.

Lars Benon, du har i rollen som rektor, arbetat med Enskede skola i snart ett år. Vilka intryck har du fått?

-Här finns mycket duktiga och välutbildade lärare (väldigt hög procent legitimerade lärare) och eleverna är glada och friska och har gott stöd från engagerade föräldrar! Skolan har en tradition av att uppmuntra friskvård bland lärarkåren och det finns mycket inspirerande pedagogiska initiativ som genomförts av lärarkåren både nu och historiskt! berättar Lars Benon.

Vilka utmaningar har du identifierat i skolan under ditt första år?

-Skolan hade mycket duktiga lärare som jobbade med olika individuella projekt men dessa koordinerades inte centralt. berättar Lars Benon.

Han beskriver vidare att skolan saknade en gemensam grundsyn och inte bedrev sin verksamhet på ett tydligt sätt utifrån en gemensam verksamhetsidé eller vision. Lokalerna var inte heller anpassade efter verksamhetens behov.

-Vi har under året startat en hel del projekt som del av vårt förbättringsarbete, säger Lars Benon.

Han berättar att Enskede Skolans personal nu är mer än fullt sysselsatt med att hängivet driva en rad förbättringsprojekt:

  • Foto: AnnVixen
    Foto: AnnVixen

    En gemensam vision och värdegrund för skolan, nu publicerad på skolwebben.

  • Deltagande i Stockholms Prio-projekt med mål att stärka lärarkollegiala samarbetet samt utveckla arbetssätt så att skolledningen styr skolans resurser dit de gör störst nytta.
  • Utveckla ett tydligt förväntansdokument som visar vilka förväntningar elever och föräldrar kan ha på skolan, men även vilka förväntningar skolan har på elever och föräldrar.
  • Utveckla undervisingen genom att alla lärare deltar i de nationella satsningarna Matematiklyftet och Lärarlyftet.
  • Utveckling av elevhälsan genom stärkt arbete i elevvårdsteam.
  • Utveckling av lokalerna så att de stödjer verksamheten.

Lars Benon berättar att all skolpersonal just nu arbetar intensivt med dessa projekt, utöver den dagliga verksamheten, och ser orolig ut över den arbetsmängd som behöver hanteras av skolpersonalen under förändringsresan. Jag förstår honom då skolan har påbörjat en ambitiös resa!

Hur märker Enskede Skola av Stockholms stads miljöpolicy? Hur är det att leva upp till förväntningarna här?

Höstlöv i Stockholm. Foto: AnnVixen
Höstlöv i Stockholm. Foto: AnnVixen

Stockholms stad jobbar med miljöledningssystemet ISO 14001 som ställer krav på att en miljöpolicy innehåller åtagande om ständig förbättring, att följa miljölagstiftningen och t.ex. ha fokus på sin faktiska miljöpåverkan.

Lars Benon berättar att han ännu inte märkt av “jättemycket” av Stockholms stads miljöpolicy. Det som har varit mest framträdande har varit krav på miljöbilar (men skolan vare sig använder eller äger bilar) samt att inköp helst ska ske av ekologiska varor. T.ex. finns ett mål att skolmaten ska bestå av 25 % ekologiska varor, och detta lever Enskede skola definitivt upp till.

Hur är Enskede skola idag engagerad i miljön? Och hur märks skolans miljöengagemang?

Hållbarhetsarbetet idag bedrivs av eldsjälar på individuell nivå men skulle behöva koordineras – dock har skolan initialt, sedan Lars Benon börjat, lagt energi på att få den grundläggande verksamheten att fungera bättre innan större fokus läggs på arbete med pedagogik inom hållbar utveckling.

Utmärker sig Enskede skola på något sätt i miljö och hållbarhet idag?

Tygkonst från skolans 100-års jubileum, 2015. Foto: AnnVixen
Tygkonst från skolans 100-års jubileum, 2015. Foto: AnnVixen

Lars Benon ser lite skyldig ut och konstaterar: ”Än så länge så utmärker sig nog inte Enskede Skola speciellt mycket men vi kan nämna att Enskede Skola har satt ett högre mål än Stockholms stad på mängden ekologisk mat som serveras i skolans kök. Enskede Skola har ett mål på 40 % ekologisk mat, och kommer i år att nå 30 %.”

Lars Benon konstaterar att han gärna skulle vilja se ett mycket starkare fokus på hållbarhetsfrågor i framtiden. Allra först behöver skolan dock ta ett helhetsgrepp och få den grundläggande pedagogiska verksamheten i nivå med var den skulle kunna vara.

Vidare konstaterar Lars Benon att hållbarhetsutvecklingen inom en skola med en redan befintlig verksamhet får bedrivas som en process.

Har Enskede Skola de förutsättningar som krävs för att kunna verka på ett mer miljövänligt sätt?

Lars Benon lyser upp:

-Ja, absolut! Det bästa är det starka engagemanget från föräldrar, elever och lärare. Jag skulle gärna se att skolmaten skulle kunna bli en del i hållbarhetsundervisningen framåt och att skolköket ska få än ännu tydligare profil. Vi vill ta skolköket från att vara hälsosamt till hälsosamt och ekologiskt – där vi ökar andelen ekologiska matvaror och minskar mat svinnet.

Lars Benon tror också att skolan kommer att börja med mer ämnesövergripande arbete med fokus på hållbarhet. Eleven får då börja redan på mellanstadiet med att titta på mat, kläder och lokala förutsättningar.

Är det något som du tycker jag borde ha frågat? Något du vill berätta som inte kommit upp?

Enskede skolas gård. Foto: AnnVixen
Enskede skolas gård. Foto: AnnVixen

Lars Benon berättar bland också att han gärna skulle vilja att skolan genomförde en manifestation i samband med FNs klimatmöte i Paris (Cop21) nu i december. I somras fanns långt gående planer på att eleverna under ledning av en känd konstnär skulle bygga en is-skulptur på skolgården, just den idén kommer sannolikt att ersättas av någon annan manifestation. Det blir spännande att se vad det kan bli!

 

TellusThinkTank inser att varje skola har sina egna förutsättningar när det gäller arbete med hållbarhet. Stockholms stads satsning på Globala Gymnasiet samt det faktum att staden återigen har anlitat den rättvise- och hållbarhetsdrivna förbättringsagent, som Lars Benon verkar vara, är konstruktiva steg i rätt riktning! Redaktionen ser fram emot att följa upp skolans framsteg! Dessutom delar vi nog nyfikenheten med dig om det finns någon skola som utmärker sig ännu mer än Globala Gymnasiet eller Enskede Skola, kanske har du några tips? Hör gärna av dig då!

Nästa vecka besöker Tellus Think Tanks Sachiko Ishihara på hållbarhetsfakulteten CEMUS, vid Uppsala universitet, anmäl dig till vårt nyhetsbrev så får du ett mail när artikeln är publicerad! (*länk*)


LÄS MER OM TELLUS THINK TANK

Tellus Think Tank
Tellus Think Tank